Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan seglat en sträcka vidare samt därpå afsändt sin
master, ELSON, i en båt än längre mot öster. Denne
uppnådde den 22 augusti Barrow Point (71° 23’ 31"
n. br. 156° 21’ 30" v. Gr.), Amerikas nordvästligaste
udde. Elson Bay, öster om udden, bevarar upptäckarens
namn. Franklin återkom till Fort Franklin strax efter
Richardson, och hela expeditionen landade i Liverpool
i sept. I827[1].
– Genom denna Franklins andra resa
hade en kuststräcka af öfver 33 grader blifvit känd,
viktiga iakttagelser gjorts om kompassens deklination
och norrskenets inverkan på magnetnålen, samt dessutom
rika naturhistoriska samlingar hopbragts. Franklin
blef nu riddare och hedersdoktor.
Sträckan mellan Return Reef och Barrow Point återstod
emellertid att kartlägga. Detta värf fullgjordes
år 1837 af två ämbetsmän hos Hudsonkompaniet PETER
WARRENS DEASE och THOMAS SIMPSON. De utgingo
från Mackenzies västra arm, passerade den 23 juli
Return Reef och kommo till Boat extreme (154° 26’ 30"
v. Gr.), 10 geogr. mil från Barrow Point, där kustisen
hindrade vidare seglats; men Simpson fortsatte dels
till lands dels på en från eskimåerna hyrd båt ända
till Barrow Point, som han uppnådde den 4 aug[2].
GEORGE BACK, som åtföljt Franklin på hans båda
nämnda resor, återvände än en gång 1833 till dessa
trakter. Hans egentliga uppgift denna gång var att
söka några spår af en sjöexpedition, hvarom vi längre
fram skola tala, hvilken under SIR JOHN ROSS afseglat
från England 1829 utan att sedan låta höra af sig,
och hvilken man fruktade hafva gått under[3]. Back, som
nu var kapten, hade till följeslagare GEORGE KING,
läkare och naturforskare, samt tre man, af hvilka
två deltagit i Franklins resor. Han kom d. 29 juli
1833 till Fort Chipewyan och öfvervintrade i Fort
Reliance vid östra ändan af Stora Slafsjöbäckenet,
där han erhöll underrättelse om kapten Ross hemkomst,
men som han i Augusti 1833 upptäckt en ny flod, som
indianerna kallade Thlewee-choch, så beslöt han att
följa dess lopp mot norr. Den 7 juni 1834 bröt han
upp i en 30 fot lång båt. Som vattenfall och forsar
ofta mötte – de voro in alles 83 – var färden mycket
besvärlig och farlig. Då de nått Beechey lake, tog
floden en östlig riktning, längre ned vid utloppet ur
Mac Dougall-sjön till en början en sydlig, så att Back
trodde, att han skulle föras icke till Ishafvet utan
till Chesterfield-viken. Men slutligen vred den sig
mot norr och den 29 juli nådde man dess vidsträckta
æstuarium, hvilket dock var så fylldt med is, att man
icke kunde komma längre än till 68° 13’ n. br. där man
tvangs att återvända (d. 16 aug.) vid Ogle Point. Åt
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
