Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet) - IX. Nordvästpassagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäckta floden gaf Back namnet Stora Fisk-floden,
men han kallas äfven Back river. Under sommaren
1835 fortsatte Back sina forskningar i Ishafvet, men
lyckades icke heller nu komma synnerligen långt ur
den vik, i hvilken Fiskfloden utfaller. Han återvände
detta år till England[1].
Back hade vid Ogle Point träffat drifved, hvilken
endast kunnat ditföras af en västlig hafström
från Mackenziedeltat och han antog därför,
att kusten fortlöpte utan större halföar ända
till Berings-sund. För att afgöra denna fråga
måste dock landet mellan Ogle Point och Franklins
Turnagain-point närmare undersökas. Detta gjorde
samma män som först berest sträckan mellan Return Reef
och Barrow Point P. W. DEASE och T. SIMPSON. I början
af juli 1838 framkommo de till Kopparminflodens
mynning, men hindrades af isen att komma ens ända till
Kap Turnagain. Simpson företog dock en fotvandring
mot öster till Kap Alexander, från hvilken han såg
ett isfritt haf i öster samt långt i norr ett land,
som han kallade Victoria-land. Härpå återvände de till
sitt vinterkvarter Fort Confidence vid Dease-viken af
Stora Björnsjön. Följande vår 1839 bröto de åter upp
och voro den 20 juli vid Kap Turnagain, där nu ingen
is låg i vägen. De passerade först Deasesundet, följde
sedan kusten åt öster samt gingo genom Simpsonsundet,
som åtskiljer King William-land och Adelaidehalfön,
och vände först vid Castor and Pollux river (94°
14’ v. Gr.) den 10 aug. På återvägen landstego de på
King William-land[2].
Då förut engelsmännen sjövägen österifrån framträngt
till dessa trakter, var nu hela norra kusten af
Amerika känd - utom på en sträcka af 60 engelska
mil. Äfven det väsentliga af landets inre utseende
hade genom dessa och andra resor uppdagats, om än
många detaljer återstodo – och delvis ännu återstå –
att foga till Nord-Amerikas karta.
IX. Nordvästpassagen.
Omkring år 1740 började en engelsk geograf ARTHUR
DOBBS söka intressera sina landsmän för att upptaga
de sedan 1618 alldeles åsidosatta försöken[3] att finna
nordvästpassagen. På hans initiativ utsändes 1741
kapten CHRISTOPHER MIDDLETON med två fartyg till
Hudson Bay, hvilken han flera gånger seglat öfver i
Hudsonkompaniets tjänst. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
