Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en brigg åt handelshuset ENDERBY i London,
från Falklandsöarna åt sydost rundt polarområdet
samt upptäckte härunder i mars 1831 Enderbyland vid
polcirkeln (50° ö. Gr.). Efter att hafva öfvervintrat
i Tasmanien fortsatte han resan och fann i febr. 1832
Adelaideön (67° s. br., 71° 30’ v. Gr.) samt längre
i norr Biscoe-öarna. Öster om alla dessa öar låg ett
större land, som han kallade Grahamland, hvilket
troligen sammanhänger både med Alexanderland och
Palmerland[1].
På samma bredd, som Biscoe funnit Enderbyland hafva
sedan flera andra kuster upptäckts, af hvilka väl
några äro öar, men säkerligen de flesta utsprång från
en sydligare polarkontinent, hvars tillvaro redan
Cook var öfvertygad om. Så fann KEMP 1834 Kempland,
ö. om Enderbyland, BALLENY[2] 1839 Ballenyöarna (66°
48’ s. br. på Nya Zeelands längd) samt västligare en
kust, som han efter sitt fartyg kallade Sabrinaland
(120° ö. Gr.), en del af det stora Wilkesland (95–150°
ö. Gr.). Året förut hade DUMONT D’URVILLE[3] framkommit
till den östliga fortsättningen af Palmerland,
hvilken han kallade Louis Philippe-land samt funnit
Joinvilleön strax öster därom. År 1840 seglade
han från Tasmanien åt söder och fann Adélieland
samt väster därom Clarieland, båda belägna under
polcirkeln och öster om Sabrina land. På färden från
Adélieland passerade han ett skepp, som anropade
honom, ehuru han i följd af något missförstånd
seglade förbi det. Det var ett af de fyra fartyg,
med hvilka den amerikanske löjtnanten CHARLES WlLKES[4]
år 1838 utsändts på en forskningsresa i den södra
polarregionen. I januari 1840 hade han sett land,
söder om Tasmanien samt därefter seglat åt väster,
hvarvid nya kuster flera gånger varsnades. Dessa voro
dels de af Dumont d’Urville sedda, dels Sabrinaland
samt dessutom några nya områden Northland, Buddland,
Knoxland och Terminationön, hvars tillvaro dock af
senare sjöfarare förnekats. Därför har man gifvit
hela denna kust, om det är en sammanhängande sådan,
namnet Wilkes-land, ehuru, som vi sett, Balleny redan
före honom upptäckt en del däraf.
Ingen af sydpolsfararne kan dock täfla med JAMES CLARK
ROSS[5] (1800–62),
hvilken under sin farbrors andra
resa norr om Amerika funnit den norra magnetpolen,
och som år 1839 utsändes med två fartyg »Erebus»
och »Terror» på en forskningsresa mot söder. Han var
sin tids mest erfarne polarresande samt en fysiker
af första rang[6],
och hade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
