Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena ändan hoplödt glasrör med kvicksilfver, trycker
igen öppningen och sätter röret upp och ned i ett
kärl med kvicksilfver, så sjunker kvicksilfret icke
fullständigt ned ur röret, utan blir kvarstående
i detta till en viss höjd. Efter denna princip
konstrueras än i dag kvicksilfverbarometern. Huru nu
detta förhållande skulle förklaras, var ej genast
klart. Anhängarne af den gamla läran om horror
vacui, eller att naturen ej tål några tomrum, sågo
just däri orsaken till att röret ej fullt tömdes,
men redan fem år efter Toricellis försök gaf PASCAL,
såsom vi skola se, den rätta förklaringen, att det
var luftens tyngd på kvicksilfverytan i skålen, som
hindrade kvicksilfrets sjunkande ur röret. Härmed var
det ådagalagt, att luften hade tyngd, och man fann
samtidigt, att denna icke öfverallt är lika, utan
växlar efter olika luftförhållanden och olika höjd
öfver hafvet. Man började nu att öfverallt anställa
barometerobservationer, och snart var man i stånd
att ur de funna resultaten draga viktiga slutsatser.
Temperaturmätningar. De tidigaste ordentliga
temperaturmätningarna gjordes i Florens af PATER
RAINERI vid midten af 1600-talet; därpå började
sådana i Paris 1699. I Sverige anställdes de först
af professor ERIC BURMAN i Upsala från år
1722[1]. De
olika instrument, som på olika ställen användes,
gjorde dem dock föga betydande, då det var så godt
som omöjligt att anställa några jämförelser. Därför
föreslog engelsmannen JAC. JURIN (1723), att man
öfverallt borde göra observationerna efter samma
principer, och detta gaf anledning till, att man
i Sverige började använda den engelska termometern
(af Hawksbee), som dock var ett mycket bristfälligt
instrument. Först sedan fullt tillförlitliga
termometrar konstruerats, fingo dessa observationer
vetenskapligt värde. Den första frukten af dem blef
beräknandet af månadsmedeltemperaturer, hvilket först
gjordes i Sverige af fysikern PER VILHELM WARGENTIN
(1717–83)[2]. Härigenom fick man en klarare uppfattning
af olika orters temperaturförhållanden. Intresset
för dylika iakttagelser var synnerligen stort under
senare delen af 1700-talet, och uppbars i Tyskland
af den år 1780 bildade Akademie für Meteorologie i
Mannheim, som efter ett enhetligt system lät anställa
väderleksobservationer på en mängd ställen i Tyskland
samt äfven förmådde många utländska universitet och
vetenskapsmän att samarbeta med sig.
Dessa undersökningar hade till fullo visat,
att temperaturdifferenserna icke ensamt berodde
på afståndet från ekvatorn; likaledes hade GEORG
FORSTER funnit att det rådde en stor olikhet mellan
norra och södra halfklotens temperatur på samma
bredd[3].
Tanken på att grafiskt eller kartografiskt
framhäfva temperaturförhållandena är ganska gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
