Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan år 1733 utgaf en anonym författare, ett
slags synoptisk väderlekskarta för tiden november
1727–november 1728 för fem orter i Tyskland och i
Schweiz. Han använde sig härvid af vissa symboliska
tecken[1].
Den förste, som genom kurvor på en karta
förenade orter med samma temperatur var ALEXANDER
VON HUMBOLDT (1817). Han gaf åt dessa linjer
namnet isotermer. På denna tid funnos uppgifter
om årsmedeltemperaturen endast från 56 orter i
Europa och Amerika, och med detta ringa material
hade sålunda Humboldt att röra sig. Han inlade
sina isotermer icke på en verklig karta[2] utan på
ett gradnät, som upptog breddgraderna 0°–20°–40°
o. s. v. norr om ekvatorn, samt till orientering tre
meridianer, och han uppdrager isotermerna för 0°, 5°,
10°, 15°, 20°, 25° och 27,5° C (det sista ekvatorns
temperatur). Redan af detta första försök att grafiskt
framställa årstemperaturen framgick det, att Europas
kust hade högre årstemperatur än Amerikas och högre än
de inre partierna af vår världsdel, hvadan isotermerna
bilda mot norr böjda kurvor öfver västra Europa[3]. Att
detta berodde på fördelningen af land och vatten,
hafsströmmarnes, de förhärskande vindarnes och de
större bergens riktning m. m., var ej svårt att finna.
TOBIAS MAYER har sökt gifva en formel för att beräkna
skillnaden emellan en orts verkliga och matematiska
temperatur[4]. Den tyske meteorologen HEINRICH WILHELM
DOVE (1803–1879) sökte först att närmare undersöka
denna differens[5], och
han förband med kurvor, som
han kallade isanomaler, alla orter med lika differens
från den af honom beräknade endast af läget beroende
normala temperaturen.
Att värmen aftager lodrätt uppåt var en urgammal
erfarenhet, men först BOUGUER har sökt i grader
bestämma förhållandet mellan temperaturen på olika
höjder[6].
Studier häröfver samt öfver snögränsens
läge och orsaker gjordes sedan ofta, och därvid
upptäcktes småningom de faktorer, som härutinnan äro
de bestämmande. Humboldt inlade på sin ofvannämnda
isotermkarta äfven isotermerna för olika höjder på
Cordillererna.
Lufttryck och vindar. Det mest framstående partiet i
Varenius’ Geographia generalis är det, som behandlar
vindarne[7]. Det
är den första mer ingående beskrifning
af vindförhållandena på hela jorden. Vindarnes orsaker
äro flera, men den viktigaste och allmännaste är,
att solen genom sin värme förtunnar och utvidgar
luften särskildt där hennes strålar falla lodrätt;
och härigenom behöfver denna mycket större utrymme
än förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
