Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till följd häraf tränger den våldsamt in på
angränsande områden, och vind börjar blåsa. Då
nu solen går från öster till väster, uppstå af
denna orsak vanligast östanvindar; särskildt
vore detta upphofvet till den i varma zonen och
»öfverallt på hafvet» ständigt blåsande östanvinden[1]
(passaden). Sålunda låter Varenius vinden blåsa
från lufttrycksminimet till maximet eller alldeles
omvändt mot hvad som faktiskt sker. Emellertid
drifves luften genom denna upphettning äfven åt alla
andra väderstreck, ehuru dessa öfriga vindar icke
alltid förmå att göra sig märkbara gent emot den
förhärskande östanvinden. Det är ett godt exempel på,
huru teorien ännu vid denna tid låg öfver den enkla
iakttagelsen i naturen, att Varenius, som bodde i ett
område ined alldeles förhärskande västanvindar, dock
af en falsk teori förmåddes påstå, att östanvindarna
voro de talrikaste. – Andra orsaker till vindar voro
hafvets och landets afdunstningar, molnens förtunning
»antingen den berodde på solen och andra stjärnor
eller på inmängda småeldar och svafvelpartiklar»,
snöns och isens smältning, månens och stjärnornas
uppgång och olika lägen, molnens nedsjunkande,
hvarigenom den underliggande luften pressas ihop,
luftens och ångors kondensering och förtunning »af
någon köld eller värme»[2].
De nordliga och västliga
vindarne voro våldsammare än de östliga och sydliga,
emedan dessa senare genom solens inverkan voro tunnare
»och ju tunnare luften är, desto mindre våldsamt rör
den sig»[3]; af samma
anledning voro de varmare. På vår
och höst blåste alla vindar häftigare än under sommar
och vinter, hvilket berodde om våren hufvudsakligen
dels på snösmältningen, dels därpå att »jordens porer
då öppnas och utsända flera ångor»; men om hösten
på de talrika regnen och utdunstningarna. Varenius
ansåg i motsats till andra[4],
att vinden blåste äfven
i de öfversta luftlagren. – Efter dessa allmänna
betraktelser om vindarne öfvergår han till en mer
speciell undersökning af de olika slagen, börjande
med passadvindarne, hvilka kunde utsträcka sig 7
grader utom tropikerna. Dock nådde icke passaden samma
bredd öfverallt[5].
Varenius uppräknar äfven en mängd
periodiska vindar i olika trakter af jorden, däribland
de märkligaste voro Asiens monsuner, men ehuru
han angifver en del olika förklaringsgrunder, anser
han dock, att företeelsen icke kan rätt förklaras
utan talrikare undersökningar, än de som dittills
gjorts. Själf synes han mest böjd att tillskrifva
snöns smältande och »tjocka moln» upphofvet till både
dem och de s. k. land- och sjövindarne.
Ehuru man sålunda på Varenius tid icke rätt uppfattat,
på hvad sätt solen inverkar på vindförhållandena,
var det dock kändt, att hon är orsaken – eller såsom
man då trodde – en af orsakerna till dem. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
