Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VI. Den fallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 43 —
»Kom emellertid ihåg, att jag har varnat
dig», upprepade Fanny.
Kort därpå gick jag att inspektera den
farlige brottslingens cell. Jag litade på hans säkra
fängsel och öppnade därför utan misstanke
dörren. Öfverraskad tog jag dock i detsamma hastigt
ett steg tillbaka. Därinne stod Jansson
alldeles fri! Med ett språng var han öfver mig och
högg mig i strupen. Jag lyckades dock befria
mig från greppet och en vild brottning
uppstod mellan oss ute i korridoren. Jansson var
mycket magerlagd, detta förklarar hans lyckade
kupp att befria sig från bojorna, men han var
likväl stark som en jätte; därtill kom att han
besatt en otrolig vighet. Jag kämpade en stund
på lif och död med honom, men till slut fällde
han mig till golfvet, och jag kände åter hans seniga
fingrar om min strupe.
Det var ett obehagligt ögonblick. Där låg
jag fullkomligt prisgifven åt den för sin frihet
kämpande bofven, utan möjlighet att få någon
hjälp af den öfriga personalen på tåget, ensam
med ett halft tjog farliga brottslingar, för hvilka
ett människolif icke spelar någon så synnerligen
stor roll. De kvinnliga fångarna lågo
förskräckta i fönstren och skreko, men ingen hörde
dem. Tågets buller borttog hvarje ljud.
Då såg jag Fanny beslutsamt skynda fram
till mig. I hennes blick läste jag, att hon kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
