Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VI. Den fallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 44 —
till min hjälp. Hon kastade af hakarna till två
af cellernas dörrar, ryckte till sig min
nyckelknippa och befriade hastigt de två fångarna från
deras bojor.
Det var sålunda ytterligare två farliga
brottslingar, som befunno sig i frihet. Skulle de
använda den till sin egen fördel?
Fanny talade till dem; det var tydligt att
de voro hennes vänner.
De stodo dock ett ögonblick tveksamma.
Det svartnade för mina ögon, och jag
förlorade medvetandet.
När jag åter kom till sans, såg jag två grofva
skäggiga anleten lutade öfver mig, och jag kände
en mjuk kvinnohand fukta min panna med
vatten. Jag kryade snart till mig, och jag fann
då, att Jansson åter satt i säkert förvar i sin
cell. Jag tackade de båda männen för hjälpen,
lofvade att deras goda uppförande ej skulle
blifva obelönadt, och de återvände också därpå
lugnt till sina celler igen.
Naturligtvis utalade jag mina varmaste
tacksägelser till Fanny, för hvad hon gjort för mig.
»Du har räddat mitt lif», sade jag med
rörelse, »och det kanske på bekostnad af ditt
eget, ty starke Jansson lär nog inte glömma att
hämnas på dig, när han en gång blir fri.»
»Hvad gör det», svarade hon likgiltigt,
»mitt lif är icke så synnerligen mycket värdt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
