Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I DET LANDET DACIEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du, mitt sagoälskande lilla vintersällskap från brasans
skymningsstunder, jag önskar, jag hade dig bredvid
mig här, där jag sitter på min veranda i
högsommarens blomsterrika, ruinfyllda Visby. Aftonen är ljum;
fullmånen glider stor och klar öfver den gamla ringmuren
med dess väldiga torn och med breschen från tyskfejden
för mer än 350 år se’n, då eld och förstörelse gick öfver
den då så stolta staden.
Genom denna breda bräcka i muren ser jag hafvet
glittra; det är stilla i afton, och dess krusiga böljor skälfva
i den bleka månstrimman: en bro af silfver, det enda silfver,
som dansk och tysk ej kunde röfva från denna stad, där
i de flydda tiderna »svinen åto ur silfvertråg och kvinnorna
spunno på guldtenar».
I afton tiger hafvet, Men hvad det kan berätta, hvad
det har att förtälja, när det sjunger och dess böljor
melodiskt sorla, eller när det brusar i mäktigt dån sunnanifrån,
och dess vågor öfverrösta hvarandra, brottas, resa sig
öfver och öfver hvarandra för att komma först fram och
berätta — berätta för den hvita stranden, för de
stormpiskade fläderbuskarna, för hagtorn och vildtörne sagor
och sägner om kamp och förstörelse, om krossade skepp
och förintade städer.
Och hafvets sång från sunnan är som dofva toner
från hundra orglar, är som mäktig klang från tusen kyrkors
klockor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
