Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I DET LANDET DACIEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om sägnen verkligen vore sann, om den icke vore
någon gammal saga?
Sägnen om Vineta, den rika staden på tyska kusten,
på Ysedoms strand, Östersjöns en gång mäktigaste
härskarinna, där kyrkportarna voro af blankpolerad koppar
och kyrkspirorna af rent guld. Och de män, som bodde
i den staden, voro modiga och tappra; de trotsade både
daner och svear, ja själfva kejsar Carl den store i det
tyska landet. Och munkarna, som höllo mässa i kyrkorna
med kopparportarna, sjöngo, så att det ljöd upp emot
himlen: Salve, salve regina. —
Långt ute från hafvet syntes Vinetas spiror och torn,
och när dess klockor ringde och orglarna brusade från
alla dess kyrkor, då flöt klangen som en flod af tonböljor
vida öfver Östersjön. Ja, mäktigt och skönt var Vineta,
dess palats härliga och dess murar oöfverstigliga.
Men stranden, den hvita sandmarken på Ysedoms
knstvall, den var falsk och förrädisk. Människorna byggde
höga torn, men ack, dessa nådde icke mera i höjden.
För hvarje hvarf af stenar, som hopades på det andra,
sjönk muren två hvarf ned i sanden — kyrkor och palats,
fästningar och torn, allt sjönk och sjönk, till dess vattnet
forsade omkring spirornas gyllene kors, till dess också
korsen försvunno i hafvets djup, till dess Vineta var borta,
undansopadt som ett stoftkorn från jorden, utplånadt af
den Mäktiges hand, hans, hvars röst bjuder: byggen edra
hus på hälleberget, icke på lösan sand, förliten eder icke
på guld och egen makt — varen ödmjuka till sinnes. —
Sjuhundra år har gått, sedan Vineta sjönk; men ännu
kunna sagodrömmande barnaögon i klara stilla dagar genom
det gröna hafsvattnet skönja spirorna och tornen. Stora
fiskar simma ut och in genom kyrkornas fönster och
underliga hafsväxter slingra sig kring de gyllene korsen.
Men när stormen blåser upp till dans, då ringer det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
