- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
116

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ty ser du, den vackra residensstaden Rudolstadt ligger
helt nära — vi äro i ett annat rike nu, visserligen i
Türingen, men ej i Sachsen-Weimar, utan i
Schwarzburg-Rudolstadt.

Du behöfver endast vända dig om och se uppåt dalen
— bakom fruktträdens blomslöja ser du stadens spiror
skymta fram; dess väldiga borg ligger högt på berget;
det är borgen med den hvita frun — icke den vanliga
elaka, som spår död och sorg, utan en helt annan, snäll
och vänlig hvit fru, som du skall få höra talas om en
annan gång. Hon tillhör nattens och andarnas skaror.
Men vi stå midt i vårens klara dag, framför organisten
Unbehauns lilla hus i Türingens Saaledal.

Nej, se gavelfönstret står öppet! Titta in! En sådan
dag som denna är ingen hemma.

Men det är ju ett mycket fult och tarfligt rum! Du
vänder dig förvånad emot mig: en liten låg kammare med
ett omåladt bord och några stolar, höga och raka i ryggen;
det är ju alltsammans skinande rent, men —

Men ändock en minnesrik liten kammare! Och äfven du
skall snart minnas den med kärlek, minnas den, sedan både
hus och kammare försvunnit. Och aldrig skall den modärna
villan, som uppstått i dess ställe, hos främlingen kunna
väcka den rörelse af vördnad, som denna lilla kammare
förmår.

Ty det var här Friedrich von Schiller för hundratio
år sedan lefde sitt lifs lyckligaste vårdagar.

Han är icke inne — tror du, ungdomens skald sitter
i kammaren en dag som denna?

Om du klättrar upp på bänken, där bikuporna stå,
och blickar ned åt dalen, då får du se honom. Men akta,
att ej kupan faller ned och dess invånare rasande anfalla
oss. Håll min hand, så där — —

Längs floden och genom blomstersmyckade ängar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free