Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slingrar sig den smala gångstigen; den leder till Cumbach,
den vackra byn på andra sidan höjderna.
Du ser dem vandra där, de trenne; det är skalden
och hans brud samt ännu en älsklig ungmö, fin och smärt,
så lik den första som en syster sin syster, och dock en
annan. Gångstigen är smal, och hon följer långsamt de
båda. De skämta och le, de äro lyckliga i sin ännu
outtalade kärlek. Det är vårens tid, då allting knoppas,
örter och gräs och goda människors ljufva framtidshopp.
De komma hitåt — nej, stig icke ned, syrenbusken
döljer oss för deras ögon. Och dessutom, tror du, de se
något annat än hvarandra, de två, nej — de tre. Ty
han har nu vändt sig mot henne, som gick bakom; han
har räckt henne handen, och med ett lätt litet hopp är
hon öfver den lilla bäcken, som silar fram genom gräset.
Sida vid sida vandra de nu framåt. Han i midten:
en önskeplats emellan tvenne systrar, två så goda, täcka
systrar. Skall hans önskan väl uppfyllas? Skola de väl,
de tre, så i frid och endräkt vandra genom lifvet, och
skall den vägen leda genom idel blomsterprydda ängar?
Önska, ädle skald, önska! Hvad ditt hjärta i vårens
dagar åtrår, skall varda dig gifvet: bådas kärlek, stark och
trofast, tills döden kyler ditt hjärta och deras. Men en är din
brud, är din ungdoms, din mannaålders hulda glädje och ljus.
Min lilla vän, i ostördt lugn kan du betrakta dem.
Du häpnar. Du hade inbillat dig få se en förläst magister,
krokig och sned, med insjunket bröst och bleka kinder?
Och du ser en ståtlig man, densamme, som i det
weimarska karnavalsstimmet räckte hufvudet öfver alla
andra, sex fot och två tum lång med breda axlar och
smärt midja, med högburet hufvud och härskarehållning.
Man finner ej lätt en skönare gestalt än hans. Hur
väl kläder honom ej den blå fracken med de snäfva gula
benkläderna. Han går barhufvad; hatten håller han i hand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
