- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
125

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kväll betalar ju Friedrich värdinnan; Lotte har endast att
vara sig själf, sann, god och lycklig.

Glada lilla hem med de oförgätliga »smörgåsaftnarna»,
som hela Jena vill vara med om, ifall de små rummen
endast kunnat vidgas, och börsen, därur smörgåsmynt skulle
hämtas, kunnat fyllas — dessa »smörgåsaftnar», vid hvilka
fru Lotte bjöd på egen välfägnad, och skalden var i
lyckligaste, ljusaste lynne. Aldrig glömde Jena detta lilla hem;
aldrig glömmer Jena dess unga värdinna, dess frejdade värd.

Hand i hand, två lyckliga barn, vandra ofta Schiller
och Lotte i Saaledalen; de glädjas åt naturens skönhet
och frid, och kraft till mången dikt har skalden under
dessa vandringar undfått i sin själ.

Lycklig är Schiller och lycklig är Lotte.

Å sitt auditorium håller professorn föredrag öfver
Greklands tragiska konst, och i rummet näst intill lyssnar
professorskan till hans kära röst; förstulet tittar hon ut
på den stora studentskaran, och ljudlöst tillreder hon det
uppfriskande te, hvarmed hon skall läska sin make, när
han slutat.

’Det skulle vara orätt att påstå, att vi ha det tråkigt
och enformigt’, säger Schiller med tacksam glädje till Lolo.

’Sköna och härliga äro dagarna; jag vet ej, hvart
tiden tar vägen, men när man är lycklig, går den så fort!’
jublar Lolo emot Schiller.

Men sorgedagar nalkas.

I det lilla hemmet sitter Lolo, blek och lugn, vid sin
makes sjukbädd. Hennes mörka hår svallar upplöst ned
från hennes nacke; icke har hon haft tid eller lust att
vrida det i sirliga lockar. Borta är det täcka löjet kring
den fina munnen, men ur de klara ögonen lyser kärleken
starkare än någonsin.

Han sofver; det förfärliga, dödande blodflödet har
stannat; det flämtande bröstet arbetar ej så hårdt. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free