Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hav av is, som försvann vid de tvä stora krökningarna
mot norr och söder och höll drygt sina två miles från
strand till strand. Över dess ojämna yta gick
färdvägen, ett smalt, försänkt slädspår, aderton tum brett och
tvåtusen miles långt, med flera förbannelser utösta
över varje fotsbredd än någon annan väg i och
utanför hela kristenheten.
Jakob Kent var på särskilt gott humör denna
eftermiddag. Han hade satt rekord föregående natt och sålt
sin gästfrihet till icke mindre än tjugoåtta gäster. Helt
visst hade det varit mycket obehagligt, och fyra
stycken hade snarkat under hans koj hela natten igenom,
men å andra sidan hade det ökat bra i vikt i den pung,
där han förvarade sitt guldstoft. Denna pung med dess
glittrande gula härlighet var på en gång hans tillvaros
högsta fröjd och dess största plåga.
I dess trånga gömma rymdes både himmel och
Helvete. Eftersom det på grund av sakens natur icke fanns
något privatliv i hans stuga med dess enda rum,
plågades han av en ständig skräck för tjuvar. Det skulle
vara mycket lätt för dessa skäggiga främlingar, som
sågo ut för att vara i stånd till allt, att ge sig iväg
med hans skatt. Han drömde ofta, att detta inträffade,
och vaknade, plågad av de onda drömmarna. En utvald
samling av dessa rövare hemsökte honom i drömmen,
och han kände efter hand igen dem, särskilt den
solbrände anföraren med det fruktansvärda ärret på
högra kinden. Han var den mest påträngande av hela
bandet, och av fruktan för honom hade Jakob Kent i
vaket tillstånd gjort flera gömställen i och omkring
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
