Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugan. Efter att ha funnit ett sådant gömställe
andades han lättare igen ett par nätter, men endast för
att så igen gripa mannen med ärret på bar gärning, då
han höll på att dra fram pungen. När han så vaknade
mitt i sin vanliga kamp, steg han upp och flyttade
pungen till ett nytt och ännu mera listigt gömställe.
Det var icke så, att han direkt var ett byte för
drömsyner; men han trodde på varsel och tankeöverföring,
och han menade, att dessa rövare, som uppträdde i hans
drömmar, voro en astral bild av verkliga personer, som
i sådana ögonblick, var nu än deras kroppar
tillfälligtvis befunno sig, hyste planer på att bemäktiga sig hans
skatt. Följaktligen fortsatte han att åderlåta de
olyckliga, som kommo över hans tröskel, samtidigt med att
han förökade sitt eget bekymmer med varenda smula
guldstoft, som kom i pungen.
Under det Jakob Kent satt där och solade sig, fick
han plötsligt en idé, som fick honom att rusa upp.
Livets fröjd hade kulminerat i en ständig vägning och
åter vägning av guldstoft; men det hade kastats en
skugga över denna angenäma sysselsättning, som han
hittills icke hade kunnat skingra. Hans vikter voro
för få och för små, ja, i verkligheten var det mesta
som kunde vägas med dem, ett och ett halvt skålpund
— aderton uns — under det den skatt han hade
samlat, belöpte sig till ungefär tre och en tredjedel så
mycket. Han hade aldrig kunnat väga det hela på en
gång, och därför ansåg han själv, att han gått miste
om en ny och högst uppbygglig syn. Att detta förne-.
kats honom, hade förspillt halva glädjen över ägandet,
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
