Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnomod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du fyllde mitt hjärta, och alla mina tankar gällde
dig. Du var midsommarsolen, när den går i en gyllne
ring och aldrig lämnar himlen. Och vart jag vände
min blick, såg jag alltid solen. Men ditt hjärta var
kallt, Charley, och där fanns ingen plats."
Och jag sade: "Det är så som du säger! Det var
kallt, och där fanns ingen plats. Men det är över nu.
Nu är mitt hjärta som snön, som faller om våren,
när solen har kommit tillbaka. Det är töväder, och
isen har brutit upp, och där är ett ljud som av
rinnande vatten, och det spirar och knoppas och grönskar.
Och riporna kretsar omkring, rödhakarna sjunger, och
allt är sång och glädje — ty vinterns makt är bruten,
Passuk, och jag har lärt mig vad en kvinnas kärlek
är värd."
.Hon smålog och gjorde en rörelse för att be mig dra
henne närmare intill mig. Och hon sade: "Jag är så
glad." Därefter låg hon länge stilla och drog djupt
efter andan, med huvudet mot mitt bröst. Så viskade
hon: "Här slutar färden för mig, och jag är trött.
Men först vill jag tala om andra ting. För länge
sedan, då jag var en liten flicka vid Chilcat, lekte jag
ensam bland högar av skinnbuntar i min fars tält,
ty männen var ute på jakt och kvinnor och pojkar
släpade hem köttet. Det var på våren, och jag var
ensam. En stor, brun björn, som just hade vaknat upp
ur sin vintersömn, uthungrad, och så mager att
skinnet hängde omkring honom, stack in huvudet i tältet
och sade: Uff! Min broder kom släpande med den
första köttsläden. Och han slogs med björnen med
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
