Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnomod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brinnande käppar från bålet, och hundarna, som stod
i seltygen med släden bakom sig, kastade sig också
över honom. Det blev en häftig strid och ett stort
oväsen. De tumlade runt i glöderna från bålet.
Skinn-packorna kastades omkring, och tältet blev
omkull-kastat. Men till sist låg björnen där — död — med
min brors fingrar i sin mun, och det fanns märke efter
hans tänder i min brors ansikte. Lade du märke till
indianen på vägen till Pelly — till hans ena vante,
som saknade tumme, och till hans hand, som han
värmde vid vår eld? Det var min bror. Och jag sade, att
han icke skulle få någon proviant. Och han gick bort
i stillheten, utan proviant."
Sådan, mina bröder, var Passuks kärlek, hon som
dog i snön vid Carebou. Det var en mäktig kärlek,
ty hon förnekade sin bror för den mans skull, som
hade fört henne ut på en lång färd till en smärtsam
död. Och än mera — så stor var denna kvinnas
kärlek, att hon förnekade sig själv. Innan hennes ögon
slöts för sista gången, tog hon min hand och stack
den in under ekorrjackan. Och vid hennes bälte fanns
det en välfylld påse, och jag förstod nu den hemliga
orsaken till hennes svaghet. Hon hade endast ätit
hälften av sin ranson, den andra hälften hade vandrat i
den välfyllda påsen.
Och hon sade: "Här slutar slädfärden för Passuk,
men din väg, Charley, går vidare över det väldiga
Chilcoot och ned till Haines Mission och havet. Och
den sträcker sig längre och längre fram i skenet från
många solar, över okända land och främmande vatten,
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
