Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande som själva Jehovas, och dum-dum-kulan lika
hastig och verkningsfull som själva blixten. Det var
klart, kallt väder. Norrskenet färgade himlen med en
darrande, överdådig färgprakt. Rosenröda vågor av
kall strålglans sköt upp mot zenith. Stjärnorna
försvunne) under stora, gnistrande strålknippen av
grönaktigt vitt, och mäktiga ljusbågar reste sig över polen,
såsom uppbyggda av titanhänder. Och hundarna tjöto
åt denna överväldigande färgprakt, som deras
förfäder hade gjort i längesedan försvunna dagar.
En polistjänsteman i björnskinnspäls trädde fram
i första ledet, med klockan i handen. Män ilade in
mellan hundarna och jagade upp dem, varefter de
ordnade seltygen och gjorde slädarna klara till avfärd.
De som skulle vara med i kapplöpningen trädde fram
till gränsmärket och grepo fatt i pålar och höllo sitt
eget märke till hands. De hade så ofta undersökt lottens
gränser, att de nu skulle kunna följa dem i blindo.
Polismannen lyfte handen. De väntande kastade sina
överflödiga pälsverk och filtar, spände för sista
gången sina bälten och stodo redo.
— Klart!
Vantarna drogos av sextio par händer^ och lika
många mockasiner trampade hårt i snön.
— Nu! - ■
De störtade ut över den breda sträckan och runt om
dess fyra sidor, satte märkepålar i vart hörn och rusade
nedåt mitten, där de två mittpelarna skulle stå. Sedan
rusade de ned till slädarna på det tillfrusna
vattendraget. Det blev ett fullkomligt virrvarr av ljud och rö-
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
