Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffa henne, som stod utanför kasterna, och det hade
Freda, stark i minnet av sitt forna livs traditioner, icke
velat tillåta. Hon kunde tillbedja en sådan kvinna, och
hon kunde icke tänka sig någon större glädje, än att
ha kunnat få bjuda henne in till sig i sin stuga och sitta
med henne, bara sitta samman med henne — i en hel
timme. Men hennes aktning för mrs Eppingwell och
aktningen för sig själv, som ingen annan aktade, hade
hindrat henne från att göra det som var hennes högsta
önskan.
Fastän hon icke alldeles hade hämtat sig efter det
besök, som hon nyligen haft av prästens hustru, mrs
McFane, som hade brutit in i hennes tillvaro som en
virvelvind av förmaningar och fördömanden, kunde
hon icke tänka sig, vad anledningen till mrs
Epping-wells besök kunde vara. Hon var icke medveten om
att hon hade gjort något särskilt dåligt, och denna
kvinna, som stod och väntade vid hennes dörr, kunde ju
omöjligt bekymra sig om hennes själs frälsning. Vad
ville hon? Men trots sin nyfikenhet, förhärdade hon
sitt hjärta med hjälp av den stolthet, som är de
ödmjukes stolthet, och hon låg i det innersta rummet,
skälvande som en ung flicka under sin friares första kyss.
Om mrs Eppingwell plågades då hon gick uppför
backen, så plågades hon också, där hon låg på sängen,
med ansiktet dolt i kuddarna, stum, med torra ögon och
torra läppar.
Mrs Eppingwell var i besittning av stor
människokännedom, och hon försökte att förstå allt och alla.
Det hade fallit sig lätt för henne att ta ett steg från
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
