Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»För hvar jag än vistats och lefvat, si, så har jag
aldrig tyckt, att saker varit, som det skulle och kunde, och
när jag säger detta, blir ingen nöjd.»
Lars visste naturligtvis ej, hvad han borde svara. Så
bröto de upp och gingo ut i mörka kvällen. Tigande
följdes de åt bort mot floden, hvilkens bläcksvarta vatten
här och där lyste till som en knifsegg i skenet af
lan-tärnor och redan på afstånd sjöd och bubblade under
färjornas jättehjul. Vid synranden runno upp röda, hvita
och gröna ljus, sväfvande ut från hamnen.
»Emigrantbåten,» sade Lars, »det är godt väder i sjön
nu.»
»Jag har icke sagt dig en sak,» sade Gustaf, ostadig
i stämman. »Jag är gift. Det är en riktigt svensk flicka,
bamfödd i Nora. Jag har en pojke.»
Lars bjöd sin hand till farväl, men Gustaf dröjde att
taga den.
»Du, Lars, jag tror ändå jag vill» — det var gråt i
stämman, full gråt. »För pojkens skull. Han är inte lik
mig, ser dut han är lik sin mor. Hon ska’ lära honom
hvad det är att vara hemma.
Lars stod vid färjans reling och såg bort mot de röda
och gröna lyktorna. Han kände sig tillfreds först öfver att
skulden var gäldad och så för att han var, den han var,
och stod, där han stod. I tanken på det lilla mörka
landet långt borta låg beklämmande tyngd. Någon gång i
tiden skulle visserligen också han stå på den där båtens
däck. Eftersinnade han, så hade den tanken legat under
alla hans drömmar — ja, utan att direkt blicka ditåt, såg
han egentligen alltid för sig den synen.
Men han skulle inte stå där förr, än han var riktigt
fullt förvandlad, ingenting af gamla jaget, ingenting, som
påminde.
Då skulle han komma — en, som hedrar sin gamla,
fattiga mor, men som vuxit sig bort från hennes lif
oåterkalleligt, med alla fibrer.
Frön som drängen Lars ströddes ju hemma för alla
vindar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
