- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
79

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


8.

Höststorm.


——

I.



Det oväder, som bröt löst, kunde ej kallas storm — det
var orkan. En rasande orkan, som med ens klippte a!
hela raden af sällsynt vackra novemberdagar och förde
med sig åt kustlandet all vinterhöstens tyngd.

Endast kvällen förut var det frost, klar luft, vägar och
backar lätt frusna, fjorden blekgrön, skyarna öfver skären,
hvilka aftecknade sig så skarpt i den höga, stilla luften,
skärvioletta, och senare himlen gnistrande, stundom
flammande af stora, blinkande stjärnor, och toppen på det
väldiga strandfjället dagsljus. Det var rätta vädret att
vänta sill.

Också hade de farit ut allesamman, stora och små, till
yttersta skären, där man kunde se henne med hvalama
snokande omkring ännu stimma ute i hafvet.

Gam och vader hade kastats, ankarna fällts. De voro
där af alla slag: sjökaptener utan fartyg, styrmän utan
hyror och hela skocken af förmögna och utfattiga fiskare

— så fattiga, att de endast voro satta som »män i stället»
för vadlottägare. Alla voro klädda i gula oljekläder och
sydvästar, och de storväxta gestalterna bröto vasst af mot
skärens och vattnets kalla ton. Det var klart, kyligt och
spegellugnt, fyren lyste med ett fast sken där ute i kväll,
och tunga, långa böljeslag kommo afmätt in mot stranden
och dogo kraftlöst bort utan ljud. Det stora hafvet låg
rakt framför, lugnt och fredligt med några djupa
förtoningar i rödviolett vid synranden. Den väldiga ytan låg
blank och tom. Här och där stack ett segel upp, öfver
sillstimmen vaggade en skock måsar, någon gång hördes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free