Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Istadighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
kunna vi påstå, att sådant är bevis på lättja eller motvilja
för arbetet. Hvilan var för henne behöflig; och samma för-
hållande är det med hästen, då han någon gång stannar.
Hade ovillighet varit den verkliga orsaken, är det svårt att
fatta, hvarför djuret ej längre hållit ut därmed.
Då vi dagligen se, hvad djuren för oss uträtta, böra vi
åtminstone visa oss så pass billiga mot dem, att vi ej tyda
allt hvad de göra till det värsta, utan hellre antaga en för-
klaring, som ovillkorligen synes i hög grad sannolik, på
samma gång den är en maning för oss att ej mot våra djur
begå en orättvisa, hvilken dessutom vanligen skadar våra
egna fördelar.
Finna vi nu, att hästen är i behof af en sådan hvila,
böra vi befrämja densamma därigenom, att, därest vägen
är sluttande, ett par stenar läggas emot hjulen. I händelse
tvåhjuligt åkdon begagnas bör dessutom, åtminstone i fråga
om arbetsåkdon, en af skalmama stödjas af en stör eller
en å åkdonet fästad bärstolpe, så att hästen står så fritt
som möjligt, och man skall då hafva nöjet att se djuret
efter ett par minuter med återhämtade krafter sätta sig och
lasset i rörelse utan vare sig synlig ansträngning eller
tecken till ovilja att gå framåt.
Ofveransträngning och trötthet äro vanliga orsaker till, att
hästen vägrar lyda eller till istadighet, om man så vill kalla
det. Stundom kan också sjukdom ligga till grund därför, och
i sådant fall bör väl den ringaste eftertanke kunna säga
oss, att han icke för sin motvillighet kan anses hafva gjort
sig förtjänt af något straff. Det är en ingalunda ovanlig
företeelse, att hästar, som varit mycket illa behandlade, öfver-
ansträngda och utkörda, råka uti ett sjukligt slöhetstillstånd,
som närmar sig och många gånger är fullständigt liktydigt
med s. k. dumkoller. I sådana fall måste bestraffning af
djuret för visad motvillighet att förrätta ett arbete anses i
hög grad grymt och barbariskt.
Om en häst gör motstånd och icke vill gå framåt eller
ock är vild och rusar åstad, är sådant ett tecken till, att
någonting är i olag, och man bör då lugna honom med
vänligt tilltal samt om möjligt söka upptäcka hvad som är
felaktigt och afhjälpa detsamma. Om hästen är orolig, lug-
nas han häraf och bringas ej af rädsla att göra något miss-
tag. Om man rätt betänkte, att man har att göra med
varelser, som behöfva en viss tid samt vana att fatta våra
rörelser och tecken eller förstå vårt språk, och att deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
