Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon såg att den inte hade något ansikte. Men ändå
tyckte hon att hon kände igen det där rödgula håret.
En timme förgick. Hon förmådde inte att tänka
längre — vad brydde hon sig egentligen om vad
det där rysliga, söndertrasade liket varit för en
människa I
Men så satte hon sig till sist upp och stirrade
på liket. En ovanligt stor våg hade slungat det
så långt upp att det inte kunde nås av de mindre
sjöarna. Ja, hon hade rätt. Den där röda hårtofsen
kunde inte tillhöra mer än en enda man på
Paumo-tuöarna. Det var Levy, den tyske juden, mannen
som köpt pärlan och fört den ombord på H i r a.
En sak var således säker: Hira hade gått för-
lorad. Och där låg han, pärluppköparen.
Hon kravlade sig ner till den döde mannen. Hans
skjorta var bortsliten och hon kunde se
penningbältet av läder kring hans midja. Hon höll andan
och slet i spännet. Det gav med sig lättare
än hon väntat, och hon släpade sig så fort
hon kunde över sanden med bältet efter sig.
Ficka efter ficka knäppte hon upp och fann dem
tomma. Var kunde han ha stoppat den? I den
sista fickan fann hon den, den första och enda pärla
han köpt på resan. Hon kravlade sig några steg
vidare för att komma undan stanken från bältet,
och undersökte pärlan. Det var den Mapuhi funnit
och som Toriki tagit ifrån honom. Hon vägde den
i handen och rullade den smekande fram och
tillbaka. Men inte såg hon dess skönhet. Vad hon
såg var det hus Mapuhi, Tefara och hon hade byggt
upp så kärleksfullt i sin fantasi. Varje gång hon
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
