Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg på pärlan såg hon också huset i detalj, till
och med den åttkantiga klockan på väggen. Det
var någonting att leva för.
Hon rev en remsa från sin ahu och knöt pärlan
säkert om sin hals. Så gick hon längs stranden,
flämtande och jämrande, men beslutsamt letande
efter kokosnötter. Hastigt nog fann hon en, och
strax därpå en till. Hon knäckte en, drack dess
vatten, som var honungssött, och åt upp köttet
till sista biten. En stund senare fann hon en illa
medfaren kanot. Paddelklykan var borta. Men
innan kvällen hittade hon också den. Varje fynd
var ett omen. Pärlan var en talisman. Sent på
aftonen såg hon en trälåda flyta på vattnet. När
hon fick upp den på stranden, rasslade dess innehåll.
Det bestod av tio burkar lax, och hur hon slo’g
och bearbetade dem lyckades hon så småningom få
ut deras innehåll.
Ännu i åtta dagar väntade hon på undsättning.
Under tiden gjorde hon kanoten i ordning så godt
hon kunde med kokosfibrer och resten av sin ahu.
Kanoten var emellertid omöjlig att få vattentät.
Hon gjorde ett öskar av en kokosnöt. Men hur
kulle hon få en åra? Med ett stycke tenn från
en laxburk skar hon av sitt hår tätt invid huvudet.
Av håret gjorde hon en snodd och med den band
hon en tre fot lång kvastkäpp fast vid en bred
ribba från laxlådan.
Vid midnatt det adertonde dygnet satte hon
kanoten i sjön och började färden tillbaka till Hikueru.
Hon var gammal, hennes lidanden hade tagit fettet
av henne, så att nu var det så godt som endast
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
