Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte hittat pärlan, hade du då varit skyldig Toriki
tolvhundra? Nej, Toriki är död, och man kan inte
betala en död man.»
»Men Levy betalade inte Toriki», sade Mapuhi.
»Han gav honom ett stycke papper, som betydde
pengar i Papeete. Och nu är Levy död och kan
inte betala; och Toriki är död och papperet är
borta med honom och pärlan med Levy. Du har
rätt, Tefara. Jag har förlorat pärlan och inte fått
någonting för den. Nu ska vi sova.»
Han höll plötsligt upp handen och lyssnade.
Utifrån kom ett svagt ljud. Det lät som om någon
andats tungt och smärtsamt. En hand fumlade med
mattan, som tjänade till dörr.
»Vem är där?» ropade Mapuhi.
»Nauri», kom svaret. »Kan ni säga mig, var min
son Mapuhi finns?»
Tefara skrek till och grep tag om sin mans arm.
»Ett spöke!» viskade Mapuhi med skallrande
tänder. »Ett spöke!»
Mapuhis ansikte var spöklikt gult. Han smög
sig rädd intill sin hustru.
»Min goda kvinna», sade han darrande och sökte
förställa sin röst. »Jag känner er son mycket väl.
Han bor på östra sidan av lagunen.»
Utifrån kom ljudet av en suck. Mapuhi började
känna sig modig igen. Han hade narrat spöket.
»Men varifrån kommer ni», frågade han.
»Från havet», blev det nedslagna svaret.
»Jag visste det, jag visste det!» skrek Tefara och
vaggade fram och tillbaka.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
