Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur länge har Tefara redt sin bädd i ett främ
mande hus?» kom rösten genom mattan.
Mapuhi såg förskrämd och förebrående på sin
hustru. Det var hennes röst som röjt dem.
»Och när började Mapuhi, min son, att förneka
sin egen mor?» fortfor rösten.
»Nej, nej, det har jag inte gjort! Mapuhi har
inte förnekat dig», ropade han. »Jag är inte
Mapuhi. Han bor på östra sidan av lagunen, har
jag sagt.»
Ngakura satte sig upp i bädden och brast i gråt.
Mattan började skaka.
»Vad gör du?» frågade Mapuhi.
»Jag kommer in», svarade Nauris röst.
Till sist lyftes mattan. Tefara försökte gömma
sig under filtarna, men Mapuhi höll fast henne.
Han måste hålla sig i någonting. Kämpande med
varandra, med skälvande kroppar och skallrande
tänder, stirrade de med vidöppna ögon på mattan
som lyftes. De sågo Nauri krypa in, drypande
av havsvatten och utan sin ahu. De tumlade
baklänges och famlade efter Ngakuras filt för att dölja
sina huvuden.
»Du får ge din gamla mor en dryck vatten»,
sade anden klagande.
»Ge henne en dryck vatten», befallde Tefara med
darrande röst.
Tillsammans sparkade de ut Ngakura från filten.
I smyg tittande ut under den, såg Mapuhi spöket
dricka. När det sträckte ut en skälvande hand och
lade den på hans, kände han att den var tung och
blev övertygad att det inte var något spöke. Då
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
