Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den oemotståndlige vite mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån; men just som jag segnade ned och innan
jag slog i däcket, hörde jag ett djävulskt
smattrande av bössor från båtarna, och när jag vred
mig åt andra sidan, såg jag en skymt av gasten
som stod på vakt. Två resliga negrer höllo honom
fast i armarna, medan en tredje gick löst på hans
huvud med en tomahawk.
»Jag kan se det ännu i dag: vattentanken,
stormasten, negrerna omkring den, yxan som föll gång
på gång mot den stackarns nacke, och alltsammans
i brännande solsken. Jag var som fascinerad av
denna allt mer växande vision av döden.
Toma-hawken tycktes mig falla förfärligt långsamt. Men
slutligen träffade den, benen veko sig under
mannen och han segnade ned. Negrerna höllo honom
uppe ett slag, medan han fick ytterligare ett par
hugg. Så fick jag ett par slag till i huvudet och
ansåg mig för död. Det gjorde också vilden, som
utdelat slagen. Jag var för hjälplös att kunna röra
mig och jag låg där och såg hur de skuro huvudet
av vakten. Det gjorde de fint och raskt, tydligen
voro de gamla och vana.
Skjutandet från båtarna hade upphört och jag
var säker på att det var slut med dem och att det
nu var ute med oss allesammans. Vilket ögonblick
som helst kunde de komma efter mitt huvud.
Tydligen höllo de på att halshugga sjömännen
akteröver. Huvuden äro dyrbara på Malaita, framförallt
vita huvuden. De intaga alltid hedersplatsen i
saltvatteninfödingarnas kanothus. Vilken dekorativ
effekt de ha bland buskmännen, vet jag inte, men de
äro lika ivriga efter dem som saltvattensmännen.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
