Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den oemotståndlige vite mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Winchestergevär och jag vet inte hur många
patronbälten, och nu höll han på med det enda i världen
han dugde till.
»Nog har jag sett siaktningar mer än en gång,
men maken till vad Saxtorph åstadkom har jag
aldrig varit med om förr eller senare. Jag satt vid
vinschen och betraktade det blodiga skådespelet.
Jag var svag av blodförlusten och dimmig i
huvudet, så att alltsammans föreföll mig som en dröm.
Pang... pang... pang... pang... hördes geväret,
och duns . . . duns . . . duns... föllo negrerna ihop
på däcket. Det var fullkomligt häpnadsväckande
med vilken snabbhet det gick. Efter det första
anfallet mot mig, som kostade minst ett dussin
negrer livet, tycktes de bli som förstenade. Men han
däruppe i riggen unnade icke sin bössa ett
ögonblicks rast. Nu kommo kanoter och de bägge
båtarna ut från land, beväpnade med Snider- och
Winchestergevär, som negrerna fått fatt i ombord
på båtarna. Den eld de öppnade mot Saxtorph var
fruktansvärd. Lyckligtvis för honom kunna negrer
skjuta bra endast på kort håll, ty de äro icke vana
vid att lägga bössan till axeln. De vänta, tills de
äro tätt inpå en man, och skjuta honom då från
höften. När Saxtorphs bössa blev för varm, tog
han till den andra. Det hade varit hans plan^ när
han äntrade upp.
»Det märkvärdigaste var hans snabbhet att lossa
skott. Inte heller sköt han en enda bom. Om
någonting i världen var oundvikligt, så var det denne
man, som satt dinglande på råstången. Det var
hastigheten som gjorde detta slaktande så förfär-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
