Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slöt den uttröttade styrmannen och sökte dra in
honom i samma lugn och vila, som härskade i Mc
Coys själ.
»Vi ha inte någon skonare eller kutter», svarade
han. »Och vi bära upp våra kanoter på klipporna.»
»Det får ni allt visa mig», snäste styrmannen,.
»Hur kommer ni omkring till de andra öarna? Svara
mig på detl»
»Vi fara aldrig till några andra öar. Som
guvernör på Pitcairn händer det kanske mig själv någon
enstaka gång. I mina yngre dar for jag nog
omkring inte så litet — ibland med någon
handels-skonare, men för det mesta med missionsbriggen.
Men den är borta nu och vi få lita till
förbiseg-lande fartyg. Ibland ha vi haft ända upp till sex
om året, men så kan det gå ett, ja två år innan vi
se något. Ert är det första på sju månader.»
»Och ni vill försöka inbilla mig» — började
styrmannen.
Men kapten Davenport avbröt honom.
»Nog om det här. Vi bara förlora tid. Vad
föreslår ni oss att göra, mr Mc Coy!»
Den gamle mannen vände sina ögon, ljuva som
en kvinnas, mot stranden och både kaptenen och
styrmannen följde hans blickar, då de gingo från
Pitcairns ensliga klippstränder till besättningen, som
kom allt närmare i ängslig väntan på att få höra
ett avgörande beslut. Men Mc Coy gjorde sig ingen
brådska. Han tänkte sakta, så att säga tum för
tum, med ett lugn och en säkerhet som icke tycktes
kunna rubbas av någonting mellan himmel och jord.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
