Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Släkt till Mc Coy på Bounty?» frågade
kaptenen.
»Han var min farfars far.»
»jaså», sade kaptenen och betänkte sig. »Mitt
namn är Davenport, och det här är min förste
styrman, mr Konig.»
De skakade hand.
»Och nu till affärer.» Kaptenen talade fort, som
om han haft otroligt brådtom. »Vi ha haft eld i
skrovet i över två veckor. Hon kan vara färdig
att braka sönder vilket ögonblick som helst. Jag
vill sätta henne på land eller hugga upp henne och
rädda skrovet.»
»Då har ni begått ett misstag, kapten», sade Mc
Coy. »Ni skulle ha styrt kurs på Mangareva. Där
finns en ypperlig strand i en lagun, där vattnet
är stilla som i en kvarndam.»
»Men nu äro vi här, inte sant ?» frågade förste
styrmannen. »Det är just knuten, det. Vi äro här
och någonting måste göras.»
Mc Coy skakade vänligt på huvudet.
»Ni kan inte göra någonting här. Det finns ingen
strand här, inte en gång en enda duglig
ankarplats.»
»För tusan!» sade styrmannen. »För tusan!»
upprepade han högt, så att kaptenen tecknade åt
honom att inte vara så högljudd. »Ni skall inte
komma och prata sådant där med mig. Var har ni era
egna båtar, va’? Er skonare eller kutter eller vad
det är ni har? Vafalls? Svara mig på det.»
Mc Coy log lika mildt som han talade. Hans
leende var en smekning, en omfamning, som om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
