Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro utarbetade och utsvultna och de ha fått nog av
henne. Vi styra kurs till Pitcairn.»
Men brisen var svag, Pyrenees var oren i botten
och kunde inte hålla upp mot den starka västliga
strömmen. Efter två timmar hade hon förlorat
tre mil. Gastarna arbetade ivrigt, som om de kunnat
med handkraft tvinga fartyget upp mot elementen.
Men alltjämt sackade det västerut. Kaptenen gick
rastlöst fram och tillbaka, stannade endast då och
då för att med ögat följa några lätta rökmoln och
försöka spåra dem tillbaka till de delar av däckiet
varifrån de kommit upp. Timmermannen var
oupphörligt sysselsatt med att söka upp sådana ställen
och, allt efter som han lyckades, dikta dem tätare
och tätare.
»Nå, vad tror ni?» frågade kaptenen slutligen
Mc Coy, som följde timmermannens arbete med
ett barns intresse och nyfikenhet i sina ögon.
Mc Coy såg mot stranden, som försvann allt mer
i den tätnande dimman.
»Jag tror det vore bäst att sätta kurs på Mangareva.
Med den bris, som snart blåser upp, kan ni
vara där i morgon afton.»
»Men tänk om elden bryter ut? Det kan den göra
vilket ögonblick som helst.»
»Håll båtarna i ordning. Samma vind kommer
att föra dem till Mangareva, om fartyget skulle
brinna upp.»
Kapten Davenport funderade ett ögonblick, och
så fick Mc Coy höra den fråga han inte önskade
höra, men som han var säker på skulle komma.
»Jag har inte något kort över Mangareva. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
