Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför oss. Vi kunna driva tusentals mil mellan
skär och rev. Någonstans måste vi komma till
sist.»
»Så låt gå för driva då.»
Kapten Davenport började stiga ner på däck.
»Vi ha gått miste om Mangareva. Gud vete var
nästa land ligger. Jag borde ha hållit upp ett halvt
streck till», erkände han ett ögonblick senare. »Den
här fördömda strömmen driver ju ett helvetiskt
gyckel med en stackars skeppare.»
»Gamla sjömän bruka kalla Paumotufarvattnet för
’den farliga arkipelagen’», sade Mc Coy, när de åter
stodo på halvdäck. »Just den här strömmen har
delvis varit orsaken till detta namn.»
»Jag talade en gång med en sjöman i Sydney»,
sade mr Ivonig. »Han hade seglat mycket här
mellan Paumotuöarna och han sa’ mig att assuransen
var aderton procent. Är det sannt?»
Mc Coy smålog och nickade.
»Ja, så framt de assurera. Fartygsägarna måste
skriva av tjugu procent om året på sina skonare.»
»Å, herre gud!» jämrade sig kapten Davenport.
»Då lever ju en skonare inte mer än fem år!»
Han skakade på huvudet och mumlade med en
suck:
»Farliga saker, farliga saker, det här.»
Ännu en gång gingo de in i kajutan för att
rådfråga sjökortet. Men de giftiga ångorna drevo dem
flämtande och hostande upp på däck igen.
»Här ha vi Moerenhout Island», pekade kapten
Davenport ut på kortet, som han rullade ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
