Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nees västvart; det fanns inte tillräckligt med vind
för sydlig kurs. Midt under första hundvakten
varskoddes kokospalmer i sydvart — deras kvastlika
kronor höjde sig över havsytan, markerande det
låga korallrevet inunder.
»Det är Taenga Island», sade Mc Coy. »Vi
behöva bris i natt, annars gå vi förbi Makemo.»
»Vad har det blivit av sydostpassaden ?» frågade
kaptenen. »Varför blåser den inte?
»Det är avdunstningen från de stora lagunerna,
och det finns en sådan mängd av dem», förklarade
Mc Coy. »Avdunstningarna förändra hela
passad-vindsystemet. De förorsaka också stormarna från
sydväst. Det här är Farliga arkipelagen, kapten.»
Kapten Davenport såg den gamle mannen rakt
i ansiktet, öppnade munnen och skulle just dra
till med en svordom, då han plötsligt höll inne. Mc
Coys blotta närvaro tycktes honom vara en kritik
av de förbannelser, som molade i hans hjärna och
skälvde i hans strupe. Mc Coys inflytande hade
alltjämt växt under de många dagar de varit
tillsammans. Kapten Davenport var en havets
självhärskare, som inte räddes någon människa, som
aldrig lade band p,å sin tunga, och nu fann han sig
plötsligt ur stånd att svära i närvaro av denne gamle
man med de kvinnliga bruna ögonen och en röst
som en duvas. När han nu märkte detta, erfor
han en bestämd känsla av obehag. Denne gamle
man var ingenting annat än en ättling av Mc Coy på
Bounty, upprorsmannen som flytt undan repet,
som väntade honom i England, den Mc Coy, som
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
