Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag ber er», sade den förre, »att om I någon gång skulle
träffa tillsammans med de där uslingarna, I tagen dem i förvar.
Jag och min son skola gifva oss af ut att söka dem, om det än
vore aldrig så långt.»
»Hys ingen oro i det afseendet», sade Royce. »Om vi träffa
på dem, försäkrar jag er, att vi skola sköta dem utan både domare
och jury. De skola stånda förhör på cow-boymanér, och efter de
bevis, Hugh och jag kunna förete, skall en snara om halsen snart
skipa rättvisa.»
»Får jag be er, don Ramon », sade Hugh, »låna mig en häst
för min återfärd till staden och skicka en vaquero med mig att
taga den tillbaka.»
»Hvarför det, sir?» frågade mexikanen förvånad. »Ni har ju
er egen häst.»
»Nej, senor, Prins är ej min. Han var er sons och är nu er.
Den, som köper tjufgods, är pliktig att återlämna det, om han
sammanträffar med ägaren till det, och när jag köpte Prins för halfva
värdet, visste jag att jag löpte denna risk.»
»Nej, senor engelsman. Icke för att jag vill påstå att en person,
som förlorat sin häst, ej skulle ha rätt att återfordra den, när helst
lian funne den, men under närvarande förhållanden skulle jag ej
kunna beröfva er denna häst. Det synes tydligt, att han fått en
god husbonde och att han tycker om er, såsom han tyckte om min
son. För öfrigt ber jag er ursäkta att jag säger, att hästen betyder
mer för er än för mig. Jag har flere tusen hästar, som springa
vilda på mina ägor, och ehuru min son brukade försäkra, att ingen
af de andra gick upp mot hans, finns det en mängd, som
åtminstone ej äro mycket underlägsna honom. Våra hästar äro ryktbara.
De äro mustanger, uppblandade med äkta araber, hvilka min farfar,
utan att akta på kostnaden, fört öfver hit. Jag ber er därför behålla
liästen. Må han tjäna er länge och troget! Det skall blifva
både min hustru och mig ett sant nöje att veta, att stackars Estafans
favorit är i så goda händer. Jag har också», sade han artigt till
Royce, »tagit mig friheten gifva order åt mina peoner att lägga er
sadel på en häst, som är mer värd att vara fuxens kamrat,
än den ni red. Det är af ingen nytta för en person att rida en
utmärkt häst, om följeslagaren ej rider en, som är lika snabb.»
Hugh och Royce tackade hjärtligt don Ramon för hans godhet.
Hästarna leddes fram, och den, som blef Royces egendom, gjorde
fullt skäl för mexikanens beröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
