- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
228

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lutade mot väggen. Det rådde intet tvifvel, att där innanför det
rum var beläget, i hvilket flickorna befunno sig. Det låg midt
öfver gården, räknadt från det ställe, där jag stod, således i den del
af huset, som vette åt dalen, och var ett hörnrum.

»Nu hade jag inhämtat allt, jag behöfde veta, och det återstod
mig endast att stänga fönstret, hala mig ned för repet, draga loss
detta från balkongen och återvända hit. Och här är jag nu.»

»Bravo, doktor! Ni har lyckats på ett glänsande sätt. Men
hvilken skada, att vi ej följde med er; då hade vi kunnat röja
byket ur vägen och genast befria flickorna.»

»I haden ej kunnat gå så tyst, som jag gjorde», sade doktorn.
»Fyra personer bullra mycket mer än en, och vid minsta ljud hade
de sju karlarna utanför porten varit inne i huset, och dörren blifvit
tillreglad; det första pistolskottet skulle varit signalen åt skiltvakten
vid porten, de fyra på höjden ocli förmodligen ännu flere nere i
dalen att infinna sig. Det skulle varit mycket svårt att bryta sig
in i huset, då nio män varit inne i det och lika många utanför;
för öfrigt bör man aldrig kasta sig i faror. Men äfven om vi gjort
det och funnit flickorna lefvande, skulle vi haft att utstå en strid,
innan vi hunnit fram till hästarna, och en kula kunde ha träffat
en af dem. Nej, nej, i denna sak hafva vi ingen rätt att äfventyra
något. Don Ramon måste själf bestämma, hvad som bör göras.
Nu veta vi, hur landet ligger, och kunna gifva honom besked. Det
är bäst, att ni, Lightning, sadlar er häst och rider med mig. Ni
måste vara med af den orsak, att han känner er och skall tro det
ni säger. Jag måste vara med, därför att han behöfver mig som
vägvisare hit åt truppen, så att den ej blir sedd under vägeu.
Hästarna hafva tillryggalagt åttio mil sedan den här tiden i går,
så det tjänar till ingenting att tänka bryta upp i natt. För öfrigt
är det ingen brådska. I morgon bittida begifva vi oss af.»

Efter frukosten, då Sim höll på att sadla doktorns häst, sade
Royce:

»Det är bättre, att doktorn tar min häst. Han är mycket
snabbare än hans egen.»

Sadelgjordarna drogos till. Då doktorn satt upp, sade han till
Sim: »Du måste hålla skarp utkik på huset och räkna, huru många
det är, som gå ut och in. Om don Ramon skrifver och säger, att
han betalar summan, kommer förmodligen en stor del af dem, som
äro ute, att draga sig hit.»

»Vi skola hålla ögonen öppna, doktor.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free