Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kanske dröjer ett par dagar, innan du får höra af oss, Sim.»
»Ingen brådska, doktor. Det kommer att bli mycket ordande
fram och tillbaka beträffande sättet för lösesummans erläggande,
innan man skrider till handling.»
»Skola vi rida tillbaka samma väg, som vi kommo bit?»
frågade Hugh doktorn, då de redo bort
»Nej, det är ingen anledning att göra det. Vi skola rida
omkring trettio mil utmed foten af bergen österut och sedan direkte
in på vägen till El Paso. Klockan är omkring nio nu. Klockan
fem skola vi vara där. Men vi skola ej rida in i staden i
hvarandras sällskap. Jag skall dröja på vägen och komma in någon
annanstädes, sedan mörkret inbrutit, eller än hellre stanna hos José.
Det är icke värdt ni ger er af ut till don Ramon förr än i morgon
bittida; ty rede ni ut dit direkte vid er återkomst, skulle de skurkar,
som vakta på både er och honom, misstänka, att er ditresa hade
något samband med hans affär.»
Följande morgon anlände Hugh till don Ramons, sedan han
på hotellet fått en annan häst.
»Hvar har ni varit, senor Hugh?» utbrast don Carlos, då
tjänaren visade in honom i det rum, där familjen satt och åt frukost.
»När jag red in till staden för att underrätta alcalden, sökte jag er
på hotellet, men fann er icke. Vi skickade tre bud dit i går och
i förgår för att höra efter er, men man hade ingen upplysning att
gifva. Ni hade ridit bort samma afton, ni kom tillbaka, och hade
ej sagt ett ord om, när ni ämnade återkomma. Vi ha varit riktigt
oroliga för er och fruktade till och med, att någon otycka träffat er.
Vi voro alldeles säkra på, att ni ej skulle ge er af utan att
del-gifva oss edra afsikter!»
»Det skulle i sanning varit otacksamt», svarade Hugh, »om
jag till lön för all den vänlighet, som blifvit mig bevisad, skulle ha
öfvergifvit er i denna förskräckliga belägenhet. — Men innan jag
berättar, hvad jag gjort, så ber jag er vara god och låta mig veta,
hvad som tilldragit sig här.»
»Vid middagstiden dagen efter den, då mina döttrar blefvo
bortröfvade», upplyste don Ramon, »kom en ryttare hitridande. När
jag blef honom varse, antog jag, att det var den man, vi väntade.
Han visades in här, och jag och Carlos mottogo honom. Han räckte
mig detta bref. Jag skall öfversätta det för er:
»’Senor don Ramon Perales! Om ni önskar återse edra döttrar
lefvande, måste ni med det första möjliga anskaffa 200,000 dollar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
