Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolsbenen. Knuten gick upp. och hon lyfte
nyfiket på öfverdraget.
Då fick hon en idé. En stund stod hon
rådvill; fruktan och begär kämpade inom henne,
men begäret fick, såsom ske plägar, öfverhand.
Ifrigt knöt hon upp äfven de andra banden, drog
af öfverdraget och betraktade nöjd och bäfvande
sitt verk. Nu var hon i farten, hon gick från
stol till stol, det ena öfverdraget drogs bort efter
det andra, och snart såg det nötta, på ryggarne
malätna möbeltyget åter dager. Då alla
öfver-dragen voro borta, samlade hon dem i en hög
och kröp derefter upp i en emma, hvarifrån hon
med stora ögon såg sig omkring i rummet.
Hon skulle leka främmande; nu satt hon och
funderade på, hvad hon skulle få för gäster.
Då hör hon steg utanför, springer hastigt
ner på golfvet och ser sig om efter en
tillflyktsort. Men det är redan för sent. Dörren
öppnas och en liten,trind gumma vaggar öfvertröskeln.
Först står hon som förstenad, tillintetgjord,
och betraktar med frågande bestörtning än
flickan, än möblerna. Slutligen återvinner hon sina
sinnens bruk, och innan flickan vet ordet af, har
hon en örfil på hvardera kindbenet och flyr
gråtande in i ett hörn, hållande händerna för sitt
svidande ansigte.
»Hvad är på färde?» frågar i detsamma en
lång, mager gubbe, som står på tröskeln. Han
är iklädd en lång, luggsliten nattrock och har
en lång pipa i munnen.
»Ah, det är den här välsignade flickungen
igen! Se bara, så hon stökat till! Jag har då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
