Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl aldrig!» och gumman fortfar att muttra för
sig sjelf, i det hon åter sätter på öfverdragen,
i sitt förtret knytande den ena hårdknuten efter
den andra.
Pastorn satte sig i soffan och blossade
häftigt på sin pipa. Han glömde, att han var i
förmaket, der han icke fick röka, och gumman
var så ond, att hon icke märkte det.
Han tycktes arbeta med någon tanke i sin
hjerna, en tanke, som icke riktigt ville taga form.
Så småningom ljusnade det dock. Han sög
eld på pipan, som varit nära att slockna under
hans funderande, strök sig med handen om den
orakade hakan och sade:
»Kom hit, Signe, så (ar jag tala med dig!»
Flickan kom snyftande fram ur sitt hörn och
närmade sig med rädda, dröjande steg.
»Seså, kom bara! Det är inte farligt. Du
har fått ditt straff; nu skall du också fa veta,
hvarför du blifvit straffad.»
Han stälde flickan mellan sina knän.
»Säg mig nu, — hvarför tog Signe af
öfverdragen?»
»Jag, — jag ville bara se, hur dant tyg det
var.» snyftade flickan.
»Hm!» Han tog pipan ur munnen och satte
sig högre upp i soffan; derefter började han i
en betänksam, docerande ton.
»Ser du, mitt barn, man har sådana der
öf-verdrag för att skydda tyget mot smuts och dam,
och för att det inte skall blekas i solen. Nu får
Signe inte taga af dem, ty Signe förstår inte
att vara rädd om tyget. Det är bara moster, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
