Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här växte nu Signe upp; hennes kropp växte
ur barnkläderna och hennes sinne ur
barntankarna. Hon blef sexton år och konfirmerades.
Det var för henne, som om dermed inseglet satts
på den tro. hon så småningom insupit från
om-gifningen, och som blifvit medelpunkten för alla
hennes tankar. Gud var hennes rådgifvare,
hennes förtrogne; hon anförtrodde honom alla sina
små sorger, oth då tyckte hon, att de lindrades,
hon framstälde till honom sina små önskningar,
och då tyckte hon, att de uppfyldes. »Hon hade
tron.» sade pastorn.
Under dessa år hade hon icke haft mycken
förbindelse med sin far. En gång om året
brukade han komma och helsa på henne, men dess
emellan hörde hon icke alls af honom. Och
hon saknade honom icke mycket. Han förde
med sig en fläkt från det lif, som för alltid var
förgånget, och som hon icke önskade åter, —
annat än i förlorade stunder; ty hur fast hon
också vuxit in i sin omgifning, var det dock
stunder, då hennes fantasi spelade åt andra håll,
i ett större, rörligare lif, — då allt omkring henne
syntes tomt och fattigt. Då trängde sig minnen
från barnaåren på henne, och dessa minnen
fingo näring af faderns besök. Derför fruktade
hon dem nästan.
Men det år, då hon konfirmerades, hade
han icke kommit vid den vanliga tiden, och hon
hade nästan glömt, att han fans till. Då kom
han en dag helt oförmodadt, utan att förut hafva
underrättat om sin ankomst.
Det var en eftermiddag. De båda gamla
voro borta, och Signe satt ensam i förmaket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
