Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hörde hon en vagn rulla in på gården,
och då hon skyndade till fönstret, fick hon se
sin far stiga ur vagnen. Kväfvande en känsla
af missnöje, som mot hennes vilja betog henne,
gick hon honom till mötes.
Först höll hon på att icke känna igen
honom, så förändrad hade han blifvit på detta år.
Gestalten var krökt, så att han såg mindre ut
än förut, håret hade grånat via tinningarne, och
ansigtet bar spår af öfveransträngning, af
grubblerier eller utsväfningar. Han talade icke heller
så högljudt som förut, och stämman hade blifvit
osäker, — en smula sluddrande. Deremot
snusade han om möjligt än mera, och icke blott
mustacherna utan äfven rockuppslagen fingo sin
beskärda del.
Han stannade endast en timme, och under
hela denna tid talade han oafbrutet om sin
af-lidna hustru. Han talade om henne i en
gråtmild, ångerfull ton. »Hon hade varit en ljusens
engel, som han, ovärdiga usling, ickc hade varit
värdig att knyta skoremmen på!» Han hade
icke ord nog starka att lofprisa henne, under
det han öfverhopade sig sjelf med anklagelser,
uttryck af ånger och sjelfforakt. Han tycktes
hafva kommit enkom för att anklaga sig inför
sitt barn. Han släpade sig i smutsen för henne,
tog heder och ära från sig, hade endast
super-lativer på tungan och gret allt emellanåt ymniga
tårar.
Signe upprördes i sitt innersta af denna
faderns synbara förkrossning. Hon anklagade sig
för köld, för brist på kärlek till honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
