Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver församlingen. Deras blickar möttes, och
hon såg i hans ögon samma uttryck af hopplös,
förtviflad magtlöshet, som hon redan förut sett
der, och som stundom tryckt henne som en
mara.
«Gud i himmelen, — hvad var detta?»
Hon visste icke, om hon skrikit högt, men
hon tyckte sig känna hela församlingens blickar
riktade på sig.
I nästa ögonblick såg Erik ner i sitt
manuskript och börja läsa med torr, entonig stämma,
såsom man läser upp en utanlexa.
«Var det detta, hon väntat på? Hon hade
bäfvat under annalkandet af en storm, som skulle
brusa öfver deras hufvuden, rensande den kvafva
luften, vidgande den lilla kyrkan, höjande taket
till en väldig kupol, hög som himlahvalfvet,
hvar-ifrån Guds ande skulle sänka sig ner öfver dem,
hans röst tala till dem. Och med ett slag sjönk
allt tillsammans! Hon fann sig sittande på sin
vanliga plats i den trånga, förkrympta kyrkan, —
der stod en vanlig prest på predikstolen, talande
vanliga, tomma ord till en likgiltig menighet, ord,
nötta af dagligt bruk, höljda af seklers dam,
klanglösa, matta, som slagen af ett uttjent urverks
maskineri. Det var då detta, hon under åratal
väntat på, bäfvat för, törstat efter med hela sin
själ! Hon hade trott sig bygga på ett herrligt
Herrans tempel, och der stod en vanlig, låg,
hvitmenad kyrka framför henne! Allt sålunda
förgäfves, — äfven detta svek, — hela
hennes lif 1»
Intagen af en dof likgiltighet satt hon kvar
under predikan, utan att uppfatta, hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
