Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen hänförelse, ingen visshet, bara tvifvel och
tomhet! Åh, jag har bedt, bedt med hela min
själ, att jag skulle få kraft att utföra mitt kall, —
men ingen hjelp! Hur många gånger har jag icke
önskat, att jag blifvit född till en vanlig arbetare,
jag skulle med glädje trälat hela dagen, utan tanke
på annat än dagens bröd! — Men detta, att hafva
en uppgift, — och så icke kunna! — Om du visste,
hur jag har kämpat med mig sjelf dessa dagar;
— jag visste ju, hvad jag skulle säga, — jag
tyckte, jag hörde orden ljuda i mina öron, — och
bara jag skulle sätta dem på papperet, voro de
borta, — och jag fick endast fraser, tomma,
utnötta fraser! Jag väntade, att inspirationen skulle
komma, — förgäfves! — Och slutligen satte jag
mig ned och skref i förtviflan saker, som sedan
föreföllo mig som idel vanvett, — och som jag
brände upp, så snart jag skrifvit dem. Slutligen
hade jag blott det hoppet kvar, att stunden skulle
skänka mig ingifvelse, — jag hakade mig fast vid
det som vid ett nödankare, — och dock visste
jag, att det bara var en bedräglig inbillning.»
«Äh,—då jag stod der uppe på predikstolen
i dag!»
Den stunden vill jag icke hafva igen för allt
i verlden!»
sjag var så feg, att jag måste hålla mig fast
för att icke springa min väg; — inte en gnista
hänförelse, — jag föreföll mig sjelf som en dåre,
— jag var bara rädd och så tom, — så tom. Och så
att nödgas läsa upp alla dessa fraser, som jag sjelf
skrifvit, att sjelf behöfva framdraga sin egen
uselhet, — att så nödgas brännmärka sig sjelf! Hvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
