Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och när han ordnade kragen öfver hennes bara
hals, tänkte han ironiskt: »Jag kysste henne i
nackgropen, om jag inte hade rätt till det. Nu
väntar jag tills vi komma hem och fönster och
dörrar blifvit ordentligt stängda. C’est la vie
commune!
Det var en ovanligt ljus julinatt med hög,
skimrande klar luft. Likt silfverstift, som
fast-höllo det oändliga blåa hvalfvet, lyste stjärnorna,
och Börje nickade igenkännande mot dem.
Han hade under många års ensamma studier
lärt sig liksom tala vid de tindrande
himlakropparna, följa deras gång och intressera sig
för dem på ett närmande personligt sätt.
När han släckt lampan på skrifbordet i
sitt rum i den sydsvenska universitetsstaden
och rullat upp gardinen för att se ut mot den
vida horisonten öfver slätten, hade han alltid
erfarit dygnets största tillfredsställelse. Han
utbrast aldrig instämmande i några
exklama-tioner öfver stjärnhimmelen, men i ensamheten
tillbad han allt detta otydda, aflägsna, som lyste
och slocknade eller brann med milliontals gånger
en evighetslampas intensitet.
Elsa-Maria hade läst astronomi som man
gör det i högre flickskolor och glömt det igen.
Ämnet tilltade henne inte som vetenskap. Hon
var fullständigt nöjd med att känna igen
Karlavagnen, Venus och några andra. Hon hade
njutit af de vackra, sinnrika myter, som voro
förknippade med stjärnorna, men aldrig låtit
5. — Kuylenatierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
