Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankarna glida ut på forskningståg öfver
firmamentet. Hon kände emellertid till Börjes
passion för de lysande världarna och gick nu
tyst bredvid honom för att ej störa hans
stjärnvandring. Då och då stannade han med
starkt tillbakaböjdt hufvud som för att söka
något däruppe och nickade sedan bekräftande:
Naturligtvis! Just där måste den finnas!
Hon stannade också, men hon såg utåt
hafvet. Det låg där mörkt och blankt och
stumt utan att föra en enda hviskande våg mot
stranden, utan att ett enda fartyg gled fram och
klöf den opålitliga spegeln.
»Nej, jag går kanske så långsamt, att du
förkyler dig,» sade han slutligen med ett ryck
ur sina egna tankar.
»Det är ju alldeles ljumt; för resten kan jag
gå i förväg. Jag vill gärna sitta en liten stund
på verandan.»
»Det var ingen dum idé.»
Han gick fortare. Bakom sig och från
strandpromenaden hörde de dyningar af glada
godnatt, som mojnade bort först i enstaka
utrop likt svaga, kallande ljud, och sedan
i dröjande steg. Natten var för vacker, att
unga händer lätt skulle glida ur hvarandra,
för stilla för att ej drömmarnas älfdans skulle
smyga fram genom varma sinnen. Det var
en farlig natt med doft från äng och skog
och med oro i hett blod. Men de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
