Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Koranutläggningen i dess primitiva stadium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det att liknande ändringar av korantexten
endast sällan lyckats bibehålla sig i textus receptus.
Vi skola lämna några exempel härpå. Sura
37: 11—12 klagar Gud över otron hos det hedniska
Mekkas invånare, vilka hånande tillbakavisa tron på
uppståndelsen.
(11) Så fråga dem, om de äro de starkast skapade eller
dem, som Vi skapade (himmel, jord, stjärnor, änglar, som
uppräknats i det föregående); se Vi skapade dem
(människorna) av klibbig lera. (12) Ja, du förundrar dig, men
de håna.
Ordet »du (Muhammed) förundrar dig»: ᶜadjibta
synes här vara korrektur. Den ursprungliga läsarten,
allmänt utbredd i Kufa och även antagen av
ᶜAbdallāh b. Masᶜūd, synes gentemot den nuvarande
vulgata, som man läste i Medina och Basra, ha varit
ᶜadjibtu, »jag förundrar mig». Denna Guds förvåning
sökte man nu på olika sätt förklara. Många antaga
ock, att icke Gud utan Muhammed är subjektet; det
är den senare, som uttalar sin förundran. Men de
fromma i Medina höllo det dock för opassande att
ens giva rum åt den möjligheten, att om Gud
utsagts förvåningens attribut, och med en lätt
vokalförändring fingo de andra i stället för första
personen. Muhammed tilltalas av Gud: Du förundrar
dig över deras otro. Vad som föranlett oss att
antaga, att formen i första personen skulle vara den
ursprungliga läsarten, är de omständigheter under
vilka den fortplantats. Tabarī, vars namn vi här
blott i förbigående nämna och vars betydelse för
vårt ämne vi i nästa föreläsning skola klargöra,
förklarar,20 att båda läsarterna äro riktiga, båda äro
uppenbarade; han kan icke giva företräde åt
någondera, profeten själv skall ha befallt, att båda
skola användas. Då nu Tabarī, som brukar
godkänna flera läsarter endast i det fall, då de icke äro
till sin betydelse olika, här med så tungt vägande
skäl ger den anstötliga läsarten rum såsom lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
