Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin hvita kappa klättrade från sten till sten hållande
sig i silkesstegen, och trädde in genom fönstret; i tukt
och ära ville de samtala en stund med hvarandra, de
ville tala om återseehde och bröllop till nästa år; men
som de suto der, höggs dörren in, prins Erik inrusade
och lyfte mordvapnet mot Ostfrieslands unga herre;
Cecilia kastade sig emellan dem, och Erik lät gripa
friaren, slå honom i bojor och kasta in honom i en mörk,
låg håla i den kalla vinternatten, och följande dag,
utan att unna honom en bit bröd eller en droppe vatten,
binda honom på en bondsläda och föra honom till
konungens dom. Sjelf kastade Erik sin systers snöhvita
namn och rykte i sqvallrets jäsande kärr, och fruar och
borgare-hustrur tvättade detta fina lin i förtalets orena
vatten.
Blott när de stora träluckorna öppnas i salarna,
falla solstrålarne hitin; i deras svängande pelare
sväfvar dammet, som uppröres af luftdraget. Härinne är nu
sädesmagasin. Stora, feta råttor bygga och bo i dessa
salar. Spindeln spinner till sorgfanor under bjelkarna.
Sådant är Wadstena slott.
Vemodiga tankar uppfylla oss. Vi vända blicken
derifrån bort emot det låga tjället med torftaket, på
hvilket det lilla lammet går i gräsbete under körsbärsträdet,
som beströr det med sina doftande blad. Ner
till torfven böjer sig tanken från det rika klostret, från
det stolta slottet, och solen slocknar öfver torfven, och
den gamla lilla gumman går att sofva under torfven;
under densamma ligga Wadstenas mäktiga minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
