- Project Runeberg -  I Sverige /
71

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Ja, derinne, alldeles som jag trodde och visste,”
sade presten, ”bo de åt den eviga elden invigda.” Och
de stodo framför den präktigt upplysta portalen, der
den breda trappan prålade med mattor och blomster,
och genom de festliga salarna klingade balmusiken.
Portvakten stod klädd i siden och sammet med en stor
silfverbeslagen käpp i hand.

”Vår hal kan mäta sig med kungens,” sade han
och vände sig mot hvimlet på gatan; från topp och till
tå lyste det fram ur honom den tanken: ”Ni fattiglappar,
som glon in genom porten, ni ären uslingar emot
mig allesamman!”

”Högmodet!” sade den döda, ”ser du honom?”

”Honom,” upprepade presten. ”Ja, men han är
en dåre, bara en narr och skall icke dömas till
evinnerlig eld och pina!”

”Bara en narr!” ljöd det genom hela högmodets
hus, och narrar voro de alla der.

Och de flögo inom den giriges fyra nakna väggar,
der den magra, af köld skälfvande, utsvultna och
törstiga gubben fäster sig med alla sina tankar vid
guldet; de sågo, huru han, likasom i en feber, sprang
upp från sitt eländiga läger och tog lös en sten ur
muren, der guldmynt lågo gömda i ett strumpskaft; han
trefvade på sin trasiga rock, hvari guldstycken voro
insydda, och de fuktiga fingrarna darrade.

”Han är sjuk, det är vanvett, ett glädjelöst
vanvett, fullt af ångest och elaka drömmar.”

Och de aflägsnade sig i en hast och stodo vid
förbrytarnes brits, der dessa i långa rader sofvo sida
vid sida. Som ett vilddjur for en upp ur sömnen och
utslötte ett ohyggligt skri; med sina hvassa armbågar
slog han till kamraten, och denne vände sig sömnig:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free