Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilken skärande färgprakt! Eldröda och gräsgröna
förkläden lyste emot oss. Qvinnornas drägt är för
öfrigt en svart kjol, rödt lifstycke och hvita ärmar. Alla
bära psalmboken insvept i en hoplagd silkesnäsduk; de
små flickorna ha alldeles gul klädning samt röda
förkläden; de aldra minsta blott en gurkmejefärgad, gul
klädning. Karlarne hade svarta rockar, liknande våra
paletåer, med broderi af rödt ullgarn, ett rödt band
med tofs hängde ner från den stora, svarta hatten;
mörka byxor och blå strumpor med röda strumpeband
af skinn; kort sagdt, det var en skärande rikedom på
färger i den klara solskensmorgonen der inne på
skogsvägen! Denna förde rakt ner till sjön, som låg
spegelblank och blå. Tolf till fjorton långa båtar, i form af
gondoler, lågo redan uppdragna på den släta strandbrädden,
hvilken härstädes är öfversållad med stora
stenar; hvilka tjena de landstigande till bryggor; intill
dessa lade båtarna, och folket ömsom klättrade, gick
och bar hvarandra i land. Der stodo visst en tusen
personer på stranden, och långt ute på sjön kommo
ytterligare tio à tolf båtar, några med sexton åror,
andra med tjugo, ja, fyra och tjugo, rodda af män och
qvinnor, och hvarje båt prydd med gröna grenar.
Dessa i förening med de brokiga klädningarna gåfvo åt
det hela någonting så festligt, så fantastiskt rikt, som
man icke skulle kunna tro norden om att ega. Båtarne
kommo närmare, alla öfverfulla af menniskor; men de
kommo stilla, utan stoj och prat, fram till skogkanten,
båtarne drogos upp på stranden; här borde en målare
ha varit, isynnerhet vid en punkt, nemligen vid vägen
uppför branten, der hela skaran hvimlade mellan
buskarna och träden; mest framstående voro två trasiga
ungar, klädda i brandgult, hvar med sitt skinnbylte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
