- Project Runeberg -  I Sverige /
110

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mängden blef bestört och svor att hämnas, men återvände
straxt till den försiktigheten, att först höra hvad som
sades om saken i grannsocknarna.

Och Gustaf drog öfver Mora till Utmelands by,
der Matts Larssons hustru gömde honom i sin källare
och satte det stora ölkaret öfver luckan, att icke
fogdens folk, som kom, skulle hitta på honom. Här
gömdes han till julen, då han på en af helgdagarna
uppträdde på en hög vid Mora och talte med ljudelig och
klangfull röst till dalkarlarne, som kommo från kyrkan.
Han påminte dem om deras fäders kärlek till frihet
och fädernesland; huru de hade kämpat under
Engelbreckt och Sturarne; han talte om blodbadet i
Stockholm och om Christians grymhet mot Stures enka och
barn. Hela församlingen rördes häraf; några greto;
andra ropade högt, att de ville gripa till vapen; men
snart trädde också många fram och talade emot Gustaf;
de sade, att Christians blodbad endast gällde herrarne
och icke bönderna; och de kunde ha trott detta med
rätta, ty Christian, adelns tyrann, var fattig mans vän;
hans menniskoälskande lagar till värn för den då som
ett djur behandlade bonden bära vittnesbörd för honom
i nutiden.

Morakarlarne vacklade i sin föresats; de fleste rådde
Gustaf att draga längre bort, ut öfver norrska
gränsen; och modfälld gick han sina färde; han öfvergaf
hoppet om sitt fäderneslands räddning.

Redan skymtade han de norrska fjellen; djupt
bedröfvad stannade han; han var hungrig och törstig;
klockorna ringde i Lima kyrka, han gick ditin och höll
sin andakt. I brinnande böner lyfte sig hans djupt
bedröfvade hjerta till Gud, som gaf honom mod, eld och
kraft att ännu en gång tala till bönderna; de hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free