- Project Runeberg -  I Sverige /
130

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enligt en sägen, uppdagad derigenom, att två getter,
som stångades, stötte hornen i jorden och fingo
kopparmalm på hornspetsarna. Från den ensliga ockraröda
gatan kommo vi ditut mellan de stora dråsarna af
utbrändt slagg och stenskärfvor, som vuxit till hela
vallar och högar. Från smältugnarna lyste elden i gröna,
gula och röda tungor under en blågrön rök; halfnakna,
nersvärtade karlar vältade stora, glödande eldmassor, så
att gnistorna flögo rundt omkring. Man påmintes ovillkorligt
om Schillers ”Fridolin eller Gången till Bergverket.”
Ur de uppkastade dråsarna, der elden nerifrån
var i full verksamhet, bolmade tjock svafvelrök; vinden
dref honom tvärt öfver vägen, der vi skulle fram. I
rök och genompyrda af rök ligga hus vid hus, men
besynnerligt kastade om hvarandra; jord och stenhögar
sträcka sig, som vore de ofullbordade förskansningar,
rundtomkring, ställningar och långa, plötsligt afbrutna
träbroar träffades ej sällan. Stora hjul vände sig, långa
tåg och jernkedjor voro i beständig rörelse. Och vi
stodo framför ett ofantligt svalg, ”Stora Stöten” kalladt;
detta var fordom deladt i tre delar, men störtade en
vacker dag tillsammans; nu ser den ofantliga sänkningen
ut som en enda stor dal; de många öppningarne
till schakterna der neruti likna, sedda uppifrån, jordsvalans
svarta hål till sitt näste i den sluttande lerjorden.
Der nere lågo ett par trähyttor. Några främmande
personer i bergsmansdrägt framkomma med sina ledsagare
på grufvans botten, hvar och en försedd med en
brinnande furufackla, men försvunno åter i ett af de
svarta hålen. In i mörka trähus, tätt invid hvilka stora
vattenhjul vände sig, kommo några af arbetsfolket från
den svindlande afgrunden, från smala, djupa brunnar;
de stodo i sina träskor, två och två, på brädden af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free